Söderhamns rådhus – en eldfängd historia…

Kristdemokraternas i Gävleborg höststämma är i år förlagd till Söderhamns vackra rådhus, som har en intressant och eldfängd historia. Jag har dessutom haft nöjet att arbeta där åren 1999-2011. Det nuvarande rådhuset i Söderhamn uppfördes 1860 och fick sin nuvarande utformning 1876-78. Det är det fjärde i ordningen som funnits i staden.

Det första rådhuset kom till 1621, vilket var året efter att Gustav II Adolf utfärdat stadsprivilegier för den nya staden. Detta rådhus var en träbyggnad i en våning vilket var beläget något sydost om det nuvarande. Den exakta utformningen av detta rådhus, som förstördes i stadsbranden 1675, är okänd.

Det andra rådhuset invigdes 1683 och var betydligt större än föregångaren, men inte heller detta blev gammalt. Det var beläget något sydväst om det nuvarande rådhuset, mitt i nuvarande Rådhusgatan. I maj 1721 härjade ryska trupper staden och brände då ned i stort sett all bebyggelse, med undantag för den nya Ulrika Eleonora kyrka, som skonades. Såväl rådhuset som den då ännu kvarstående gamla Mariakyrkan blev lågornas rov.

Det tredje rådhuset uppfördes av byggmästare Jonas Granlund och stod klart 1724. Det var placerat på samma plats som det nuvarande. Denna byggnad var påkostad och försedd med taktorn, urverk, stadskällare och lokaler åt hallrätten. Den var jämte kyrkan stadens mest förnäma byggnad och blev äldre än föregångarna. Den totalförstördes dock i stadsbranden 8 februari 1860, även om man den gången kunde förhindra en större katastrof.

Magistraten agerade dock snabbt och redan samma år invigdes det nuvarande rådhuset, vilket uppfördes efter ritningar av Gävles stadsbyggmästare Gustav N. Runer och blev dennes förnämsta arbete. Denna byggnad uppfördes i tegel med huvudfasad åt söder och två flyglar samt är försedd med taktorn. Den inrymde ursprungligen stadens hela administration med stadsfiskalkontor, lokaler åt polisen med arrest, auktionskammare m.m. Dessutom fick staden nu en större festlokal i rådhuset.

I den förödande stadsbranden 1876 blev Runers rådhus svårt skadat. Taket med tornbyggnaden förstördes helt, men väggarna stod kvar och vid en genomgripande restaurering av stockholmsarkitekten Ernst Jacobsson, vilken var slutförd 1878, fick rådhuset sin nuvarande utformning i holländsk renässans med kalkstensdekorationer och ett nytt, 46 meter högt kopparklätt torn försett med tornur.

Interiören renoverades. På den övre våningen fanns stadsfullmäktiges sessionslokal, drätselkammare och lokaler för sparbanken medan den nedre våningen bland annat inrymde polisstation med åtta arrester, telegraf och tull. På vindsvåningen fanns bostad för bl a vaktmästaren. Rådhuset har därefter restaurerats vid flera tillfällen.

Hur påverkar medievåldet barn och unga?

Jag har under flera år debatterat medievåldets effekter på barns och ungas socialisation och kulturella fostran. I debatten har jag ibland stått ganska ensam som företrädare för en mer restriktiv och kulturkritisk hållning. I dagarna släpps ett nytt dataspel, ”Grand Theft Auto 5”, som har tre huvudpersoner, varav en är ”en vilt skrikande fullblodspsykopat som lever för att skjuta poliser och tjäna pengar”, enligt en recension i Expressen 17 september.

Det har genomförts ett stort antal studier om hur våldet i medierna påverkar såväl vuxna som barn och unga. Det är främst våldsskildringar i underhållning och fiktion som har intresserat forskningen. Våldsskildringar kan leda till imitation bland yngre barn, oftast är det dock fråga om kortsiktiga impulser. Lite äldre barn och unga kan få ”tips” om hur våld kan utföras, tips som de kan använda om de i en krissituation upplever att de har behov av den kunskapen. Däremot har medierna inte orsakat krissituationen.

Vi får intryck från medierna och dessa blandas med alla andra föreställningar, känslor, normer, värderingar och erfarenheter vi har. Oftast är dessa intryck viktigare än de vi får från medierna. Det är denna smältdegel av våra samlade intryck som ökar eller minskar benägenheten att handla på ett visst sätt. På detta indirekta och förstärkande sätt bidrar medierna till ökad aggression hos vissa individer under vissa förutsättningar.

En annan typ av inflytande är att både fiktivt och icke-fiktivt våld ger upphov till rädsla bland många barn och unga. Hos vissa individer är det just rädslan, föreställningarna och upplevelsen av hot i omgivningen som medievåldet bidragit till, som i krissituationer kan vändas till destruktiv aggression.

Det finns också tecken på att medievåldet ger felaktiga föreställningar om våldet i verkligheten. Vissa studier tyder t.ex. på att barn i skolåldern, på grund av att de sett actionfilmer, tror att kroppar är starkare än de faktiskt är, och att barnen inte kan förutse eller förstå hur allvarliga konsekvenserna av sparkar och slag kan vara.

Forskning om våld i TV- och datorspel samt på Internet har av förklarliga skäl inte funnits så länge. Det finns därför inte tillräckligt många undersökningar för att det ska kunna dras några säkra slutsatser om vilken påverkan de har. Ett antal experimentella studier har gjorts i syfte att svara på frågan om våldsamma datorspel ökar aggressiviteten hos spelaren. Flera av studierna har konstaterat ett samband mellan våldsamt spelinnehåll och aggressivt beteende. Men oenigheten om giltigheten i dessa resultat är stor. Många forskare hävdar att experimentella studier inte avspeglar den verklighet i vilken barn och unga faktiskt använder datorspel.

Det finns alltså forskning som antyder ett förmodat samband mellan att spela våldsamma dator- och TV-spel och efterföljande aggression hos spelare, men några säkra slutsatser kan inte dras. Samtidigt finns det anledning att anta att olika personer påverkas på olika sätt utifrån personlighet, kön, social och etnisk tillhörighet, livssituation samt relationer till jämnåriga, skola, familj och samhälle. Frågan om påverkan är därför mycket komplex.

TV-spelsvåld kan ha dåligt inflytande på vissa barn under särskilda omständigheter. Däremot finns det ingen anledning att tro att sådant våld har skadlig inverkan på majoriteten av dem som spelar sådana spel. Säkert är i vart fall att våldet i dator- och TV-spel endast är en av flera samverkande faktorer för ett ökat aggressivt beteende hos en spelare.

Det är svårt att ge ett entydigt svar på frågorna om och i så fall hur medievåldet påverkar barn och unga. Medierna kan vara en faktor i samspel med flera andra faktorer som kan bidra till att förklara visst våld i samhället. Att våldet har konsekvenser för tittarnas upplevelser, tankar, känslor, preferenser och referensramar är nog de flesta forskare överens om. Det betyder inte att det behöver yttra sig i utagerande våld men det kan ändå vara fråga om en stark och långvarig påverkan. Vissa forskare anser att det mot den bakgrunden är viktigt att forskningen breddas och mer inriktar sig på mediernas roll i barns socialisering och kulturella fostran än på kortvariga rena ”medieeffekter”.

Källor:

Petter Hegevall: ”Satan i gatan!!!” (Recension i Expressen 2013-09-17 av GTA V)

Ulla Carlsson ”Våld och pornografi i medierna” (2005)

Cecilia von Feilitzen ”Medievåldets påverkan. En kortfattad forskningsöversikt” (2001)

Anton Lager o. Sven Bremberg ”Hälsoeffekter av tv- och datorspelande” (Folkhälsoinstitutet R 2005:18).

 

Långa köer till barn- och ungdomspsykiatrin

Trots miljonsatsningar för att korta köerna till landets barn- och ungdomspsykiatri, har det inte blivit bättre de senaste åren. Det visar en genomgång av Socialstyrelsen. De första åren lyckades man kapa köerna, men nu sker det inga förbättringar.

För fyra år sedan skärptes vårdgarantin för barn- och ungdomspsykiatrin. Det betyder att barn med psykiska problem ska få komma på ett första besök inom en månad i stället för tre, och få påbörjad behandling inom två månader i stället för sex månader. Annars riskerar landstinget bli utan pengar från statens vårdgarantipott, som de senaste sex åren handlat om närmare en och en halv miljard.

Men förra året ökade köerna jämfört med året innan, och det var 13 av 21 landsting som klarade samtliga krav. Tre landsting klarade inga krav: Dalarna, Gävleborg och Västerbotten. Och det ser inte ut att bli bättre det här året, enligt Ingrid Ström.

Tråkigt att mitt eget landsting, Gävleborg, inte klarar några krav alls. Här måste KD:s landstingsgrupp agera!

Mitt Liv - Del 2

Efter giftermålet bosatte sig min farfar hos sina svärföräldrar i Tängsta, och där föddes pappa och faster Edit. Så småningom flyttade farfar och farmor tillbaka till Höven, och där föddes farbror John och farbror Gunnar. Farbror John var nästan en avbild av pappa, fastän längre. Farbror Gunnar fick jobb vid arbetsförmedlingen i Nyköping. Han hälsade på oss i Jörn. Han gav ett intellektuellt intryck. Han hade en hälta beroende på polio.

Innan min far började skolan avled farmor. Hon skickades till ett sanatorium i Sundsvall, blev hemsänd till julhelgen, och dog den 4 januari 1917. Fars minne av sin mor är mycket vagt. Han berättar i sina minnen att han fick hälsa på henne i kammaren där hon låg, och att han minns hennes ansikte, hennes krulliga hår, hur hon tittade på honom, log och pratade. Det var naturligtvis en stor tragedi för honom, bara nyss fyllda sex år, att förlora sin mamma så tidigt.

Efter farmors död blev farfar ensam med fyra barn. I en granngård arbetade en piga, Alma Vesterlund, som hade en flicka i femårsåldern. Farfar började titta efter henne - slutet blev att de gifte sig och därmed hade han fem barn att försörja. Hon var en kvinna som inte ville ha med jordbruk att skaffa. Kor och ladugård var henne helt främmande. Denna kvinna blev nog farfars största olycka. Arrendetiden för torpet gick ut och något nytt fick han inte. Ett arrende på Mon i Resele, Isaksgården, blev ledigt, och han fick det. ”Det blev en enda lång mardröm”, har pappa berättat. Där föddes faster Rut och farbror Oskar.

Familjen blev utkörd från Isaksgården. Den hade sålts till en herr Nordin från Junsele. Under denna tid hade en arrendator eller hyresgäst ingen talan. Det var bara att packa sig ut. Farfar fick hyra rum och kök hos kvastbindaren Stjärna, den titel han fick av prästen vid sin begravning. Han bodde ensam i sin kammare, ”Stjärnas kammare”, som pappa visade oss vid släktträffarna Mon.

Det som tidigare hette Gottne station heter numera, sedan järnvägsstationen las ner, Västra Gottne. Gottnebygden är en lantbruksbygd med gamla anor. Den ligger längs den vackra Moälven, just där Utterån och Moälven möts, knappa två och en halv mil inåt landet från Örnsköldsvik räknat. Byarna Gottne, Östansjö, Söderå och Hållen utgör Gottnebygden som idag består av 250 hushåll.

Ingmar Bergman debuterar som filmregissör med filmen Kris. Ho Chi Minh väljs till president i Nordvietnam. I ett tal i Fulton, Missouri myntar Winston Churchill uttrycket "Järnridån" om gränsen mellan Väst- och Östeuropa. Frankrike erkänner Vietnam som en demokratisk republik. De svenska världsrekordlöparna Gunder Hägg, Henry Kälarne och Arne Andersson diskvalificeras på livstid för att ha mottagit ersättning vid tävlingar.

Sveriges statsminister Per Albin Hansson dör genom slaganfall, sedan han stigit av spårvagnen i Ålsten vid halvtvåtiden på natten. Jussi Björling gör debut på La Scala i Milano och får lysande kritik. Engelska ersätter tyska som B-språk i realskolan i Sverige. Nobelpriset i litteratur går till Hermann Hesse, Schweiz.

Mitt Liv - Del 1

Jag föddes som nummer fem i barnaskaran den 1 november 1946 i en banvaktsstuga i Gottne i Mo Församling, Västernorrlands län. Karol Wojtyla, född den 18 maj 1920 i den lilla byn Wadowice i Polen, prästvigdes samma dag som jag föddes. Han blev sedermera påve under namnet Johannes Paulus II.

Min farfars far hette Per Eriksson Bergsten och var arrendator i Höven. Han föddes den 5 juni 1849 i Västerstrinne by i Multrå socken och dog den 2 februari 1912 i Resele i Västernorrland. Han ligger begravd i Resele. Hustrun hette Brita Olivia Olofsdotter (Nord) och var född 1866 i Övrebodvill, Resele och dog 1920 i Höven, Resele.

Om Per Eriksson Bergsten skriver min far i sin minnesbok ”Vägen från Höven”:

”Min farfar måste man beundra, han var nog en kraftkarl, som med sina händer kunde skrapa ihop så mycken egendom, att han vid sin död 1912, då arrendator i Höven, troligen åt samma bolag, som han arbetat åt i Stugsjön, i stall o ladugård hade sex hästar, fyrtio klavbundna djur, åtta grisar, samt höns för gårdens behov. Vad jag har funderat över hur de kunde konsumera all denna mjölk och allt detta fläsk. Vad jag minns är att de knådade till stora så kallade smördrittlar, gick till handelsboden, fick en summa för smöret och kunde byta till sig behövliga varor. Det blev dessutom både ost och mese, jobbigt för kvinnan”.

Makarna välsignades med åtta barn, varav min farfar var nummer två skaran och hette Per Adolf "Petter" Bergsten. Han föddes den 3 november 1886 i Resele och döptes redan den 7 november.

En av bröderna till min farfar hette Alfred Bergsten. Han född 1893 och dog 1935, intagen som patient vid Umedalens sinnessjukhus i Umeå. En annan av bröderna hette Oskar Wilhelm och han dog 24 år gammal i Spanska sjukan.

Min far Erik Fridolf Bergsten (personen till höger på bilden) föddes den 2 januari 1911 i Tängsta by, Resele socken, son till Per Adolf Bergsten, och Beda Margareta, född Näslund, dotter till skräddaren Henrik Jakob Andersson Näslund. Min farmors mor, som var av bondesläkt, hade två bröder, den äldste ärvde hemmanet, den andre 4 000 kr, vilket räckte till att studera till präst. Han slutade som prost i Ådalsliden. Farmors mor fick skräddar Näslund i stället.

Den svenska landsbygdens utarmning - några minnesbilder

Nu går jag drygt 50 år tillbaka i tiden. Jag är 14 år den sommaren och jobbar som brandbevakare i ett brandtorn på Storklinta utanför Jörn i norra Västerbottens inland.

Jörn var och är ett stationssamhälle som började byggas upp på1890-talet. När man 1888 stakade ut järnvägens sträckning genom den dåvarande socknen växte ett nytt samhälle upp runt den nya stationsbyggnaden väster om det tidigare Jörn.

De första nya invånarna folkbokfördes i Jörn 1893. Eftersom tågen endast gick dagtid, blev Jörn övernattningsstation vid stambanan.

Jörn var då ett framåt samhälle. En pampig, timrad järnvägsstation i nationalromantisk sekelskiftesstil. Alla tåg stannade. Stinsen hälsade välkommen på flera språk. Författarna Sara Lidman och Birger Wikström växte upp i socknen.

Provinsialläkaren hade väntrummet fullt varje dag, gjorde dessutom hembesök och gick rond på Kronikerhemmet.

Posten kom två gånger dagligen, även lördagar.

Många olika affärer, matvaror, textilier, järnhandel, bokhandel, skomakare, apotek,

polisstation, landsfiskal

SK Järven, Jörn, en elitklubb inom skidsporten. Ett bra ishockeylag i div 2, som då var näst under elitserien…

Flera bensinstationer, trots att färre hade bil då än nu.

Biograf, givetvis. Järnvägshotell med rättigheter. Vid sekelskiftet hade Jörn inte mindre än sex hotell. Det sägs att Lenin 1917 har övernattat på järnvägshotellet i Jörn på väg genom Sverige.

Gamla Jörn blev Österjörn, där jag konfirmerades 1961.

Jörn var ett bra samhälle att växa upp i. Men vad har hänt sedan 60-talet?

Jag gjorde tillsammans med mina bröder ett återbesök för några år sedan. En nostalgiresa i ”träskmarkerna” eftersom så många bynamn slutar på ”träsk”.

En liten utvikning: Men ännu roligare var bynamnen ”Snipp, Snapp, Snorum – Hej, Basalorum”. Den gamla barnramsan som någon vitter lantmätare tog till när inspirationen försvann. Jag tror att Snipp, Snapp och Hej finns kvar – men inte Snorum och Basalorum…

Nåväl – resan tillbaka till Jörn visade att nedgången var chockerande. Övergivna hus, gapande tomma skyltfönster, igenväxta trädgårdar.

Tiden hade sprungit ifrån Jörn. Min ungdoms samhälle, så fullt av liv och kraft, var dött och nedgånget. Det är bara ett exempel av många på den svenska landsbygdens utarmning och avfolkning.  Slutet av 50-talet hade tätorten ca 1500 inv, idag ca 700.

Den svenska landsbygden utarmas och avfolkas i allt snabbare takt. De mesta av de statliga infrastrukturpengarna går till de stora städerna. Och ändå bidrar den svenska landsbygden med miljarder till den svenska statskassan.

Vattenkraften är en regional tillgång, men överskotten försvinner in i statskassan och spär på elbolagens vinster.

Ett exempel: Ragunda kommun i Jämtland har nio stora vattenkraftverk. Medan vattenkraften ger miljardöverskott får politikerna i Ragunda vända på varje krona. Det är ynkligt. När vattenkraften byggdes ut för femtio år sedan fanns tyvärr ingen modell för att skicka tillbaka något av vinsterna till de kommuner där kraftverken byggdes.

Ett annat exempel: Norska Marker kommun, med 3 500 invånare, inte långt från gränsen mot Värmland, 7 timmars bilresa från Bollnäs, kan till skillnad mot flera av de västsvenska landsbygdskommunerna, uppvisa en stabil befolkningsutveckling.

Örje är centralorten i denna typiska jord- och skogsbrukskommun. Här går det att upprätthålla en omfattande kommunal service med apotek, vårdcentral, skola, kulturhus, idrottshall och bemannad polisstation tack vare stora summor pengar som den norska staten för över till landets alla kommuner.

Femton år efter den där sommaren som brandbevakare i Jörn kom jag till Rengsjö i mitten på 70-talet. Här fanns skola, post, bank, affär och Esters café där jag alltid köpte kvällstidningen. Rengsjö utvecklades och det byggdes villor här.

Det har gått mer än 35 år sedan jag flyttade hit till Hälsingland. Jag vet det, eftersom vår förstfödde fyller 37 nästa gång… Glädjande nog kan jag konstatera att nedgången inte varit lika stor här i Rengsjö som i Jörn i Västerbotten.

Vi har idag ett levande centrum, ett servicehus med restaurang, en camping, en bensinmack, en affär, en bilverkstad, småindustrier, en växande besöksnäring, ett idérikt kultursällskap, snart fiberutbyggnad och ett framgångsrikt fotbollslag.

Befolkningsförändringarna har varit små, vi t o m växer vissa år, eller också tappar vi bara några få invånare.

Vad beror det här på? Ja, dels närheten till Bollnäs men framför allt på initiativrika och kreativa Rengsjöbor. Vi har vår förening Rengsjö Framtid som med ideella krafter jobbar hårt för bygdens bästa. Ja, vi har många livskraftiga föreningar och väldigt många småföretag. Det verkar som om den rätta strategin är att lita till egna krafter.

Ja, läget är bra men det kunde vara ännu bättre… det finns kritik mot att centralorten får det mesta medan kransorterna får träda tillbaka.

Landsbygden igår, idag, imorgon. Vi ska vara rädda om det vi har och om människorna omkring oss.

Jag sökte efter en lämplig dikt att avsluta med, men fann ingen bra. Jag skrev därför en egen dikt på min altan i kvällssolen igår vid 18-tiden…

Rengsjödalen öppnar sig välkomnande från öster till väster

Östersjön som ett blankt öga under himlen och Bullerberget

Måsar och tärnor vilar på Sedwalls pir och på grillstugans tak

En kvinna med rollator går varsamt från Ringshög ned mot centrum

Kyrkklockorna ringer till vila i sabbatstid

storklockan och lillklockan förenas i skön harmoni

Det är sommar i harens socken och svalorna lyfter i jublande flykt

Jag ser mot den vattrade himlen och svalor som pilsnabbt glider,

och känner att jag redan är vad jag en gång ska bli - en del av det hela.

Varför utnyttjas inte kapaciteten vid Aleris sjukhus i Bollnäs fullt ut?

Neddragningarna vid Aleris sjukhus i Bollnäs inger oro och i all synnerhet som orsaken tycks vara att landstinget inte uppfyller villkoren enligt det avtal som slutits för ett år sedan. Enligt avtal med landstinget Gävleborg ska Aleris utföra 3000 operationer per år på sjukhuset i Bollnäs. Men antalet patienter som remitterats från landstinget har blivit färre än väntat. Det har framkommit, att många läkare sätter upp patienter på sig själv och sitt eget sjukhus och inte på den gemensamma väntelistan.

Aleris övertog driften av Bollnäs sjukhus från Landstinget Gävleborg den 1 april 2012. Kalkylen för att driva sjukhuset med nuvarande personalstyrka baserades på högre volymer och att patienter från andra landsting skulle vårdas vid Bollnäs sjukhus. Aleris har tvingats minska personalstyrkan vid Bollnäs sjukhus som en följd av lägre patientunderlag än väntat. Personalminskningen syftade till att säkerställa fortsatt drift av verksamheten. Aleris varslade den 8 januari cirka 45 personer om uppsägning, varav 20 har sagts upp.

Det har gjorts en hel del förändringar på operationsenheten vid Bollnäs sjukhus sedan Aleris tog över driften förra året. Senaste halvåret har verksamheten effektiviserats men det har även gjorts neddragningar med färre operationsdagar i färre salar. Trots det finns kapacitet att utföra fler operationer - men patienterna saknas, enligt verksamhetsledningen.

På Bollnäs sjukhus utförs endast planerade operationer inom ortopedi, kirurgi och urologi. De flesta är ingrepp som innebär att patienten kan gå hem samma dag. Det här är något som Aleris skulle kunna göra flera av och därmed avlasta sjukhusen i Gävle och Hudiksvall.

När Aleris tog över driften förra året började man med att granska vårdkedjan och kunde därmed optimera flödet. Men effektiviseringarna har av allt att döma inte varit tillräckliga. Aleris har även dragit ned antalet operationsdagar från fem till fyra i veckan. Dessutom har en av fem operationssalar tagits bort. Trots neddragningarna finns det kapacitet att göra fler planerade ingrepp, men patienterna saknas. Det finns kapacitet för ytterligare 15-20 % fler patienter.

Frågan är varför denna överkapacitet inte utnyttjas fullt ut. Det kan inte vara rätt att patienter står i kö för operationer medan det finns kapacitet att ta emot dem i Bollnäs.