De senaste tio åren har antalet elever i konfessionella friskolor ökat med 58 procent. Det visar på ett stort förtroende från föräldrar och barn. I många kristna friskolor kommer dessutom över hälften av eleverna från icke-troende familjer. Uppfattningen bland allmänheten är dock att de kristna friskolorna utgör ett slags reservat för barn från extremt troende familjer. Ingenting kan vara mer felaktigt.
En opinionsundersökning som DN redovisade nyligen visade att 46 procent av medborgarna är emot konfessionella friskolor medan 40 procent är för. Hur kan det komma sig att en majoritet av svenskarna är emot religiösa friskolor mot bakgrund av att antalet elever hela tiden ökar? En trolig förklaring är att detta speglar en okunnig och fördomsfull mediebild med inslag av sekterism och hjärntvätt.
Föräldrar vet vad som är bäst för deras barn. Det finns kanske mer arbetsro och större trygghet i de kristna friskolorna? Sena ankomster, högljutt prat och allmän oro stimulerar inte lärandet. Moral, etik, fostran, disciplin – alla sådana ord och innehållet i dem var bannlysta under lång tid i svensk skola. Det man sår får man skörda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag arbetade i tre år på en kristen friskola i Umeå. Där gick barn från ateistiska, agnostiska, mormonska, judiska, muslimska familjer om vartannat. Det var verkligen inget "reservat".
Tack också för din viktiga debattartikel om film- och datorspelsvåld i Dagen igår. Jag tror som du att ingen förblir opåverkad av det man ser. (Jfr rubriken på detta blogginlägg). Och du har alldeles rätt i att man behöver fortsätta stå för sin uppfattning även när man blir anklagad för "moralpanik" eller förbudsmentalitet.
Skicka en kommentar