Jag vill att vartenda barn i och utanför Sverige ska få
växa upp i en trygg miljö där de får uppleva villkorslös kärlek. Tyvärr vet vi
ju att detta är långt ifrån verkligheten. Övergrepp mot barn är något av det
värsta vi kan tänka oss. Det är viktigt att barn bemöts på allra bästa sätt för
att inte öka lidandet och traumat ännu mer. Vi vuxna måste lära oss lyssna på
barnen. Men det behövs också speciell kompetens hos personer som arbetar nära
barn och de som mer specifikt arbetar med barn som har utsatts för övergrepp av
olika slag.
Ett sätt att arbeta som finns i flera kommuner är Barnahus. I mitt län finns Barnahus i Gävleborg, som är ett länsövergripande samarbete
mellan Åklagarmyndigheten, de tio kommunerna i Gävleborgs län, Polisen och
Landstinget Gävleborg. Tanken med barnahus är att underlätta barns möte med
rättsväsendet genom att samla all kompetens på ett och samma ställe så att
rättsväsendet, socialtjänsten, hälso- och sjukvården samverkar kring barnet på
bästa möjliga sätt. Fokus blir då på barnets behov. Barn ska inte slussas runt och tvingas berätta
sin historia om och om igen.
Jag vill att varje kommun ska finnas med i samverkan kring
ett barnahus, så att varje barn som misstänks ha blivit utsatt för våld eller
övergrepp ska kunna snabb och professionell vård. För att nå dit måste polisen ha
tillräckliga resurser och välja att prioritera barnahusen så ärenden inte blir
liggande. I landstingen måste fler barnläkare och sjuksköterskor få den
specialkompetens som behövs för att kunna göra nödvändiga medicinska
undersökningar och säkra fysiska bevis. Idag finns bara några få specialister i
hela landet.
Socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin måste prioritera samarbetet
runt barnahusen. Men inte minst behöver människor som ser barnen till vardags ha
kunskaper och mod nog att våga ta steget och anmäla och en tro på att samhället
verkligen kommer att agera när missförhållanden avslöjas. När alla delar
fungerar kan vi åstadkomma verkliga förbättringar i utsatta barns liv. Vi
kristdemokrater betonar vikten av att detta arbete fortsätter att prioriteras och utvecklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar