Jag har under flera år debatterat medievåldets effekter på
barns och ungas socialisation och kulturella fostran. I debatten har jag ibland
stått ganska ensam som företrädare för en mer restriktiv och kulturkritisk
hållning. I dagarna släpps ett nytt dataspel, ”Grand Theft Auto 5”, som har tre
huvudpersoner, varav en är ”en vilt skrikande fullblodspsykopat som lever för
att skjuta poliser och tjäna pengar”, enligt en recension i Expressen 17
september.
Det har genomförts ett stort antal studier om hur våldet i
medierna påverkar såväl vuxna som barn och unga. Det är främst våldsskildringar
i underhållning och fiktion som har intresserat forskningen. Våldsskildringar
kan leda till imitation bland yngre barn, oftast är det dock fråga om
kortsiktiga impulser. Lite äldre barn och unga kan få ”tips” om hur våld kan
utföras, tips som de kan använda om de i en krissituation upplever att de har
behov av den kunskapen. Däremot har medierna inte orsakat krissituationen.
Vi får intryck från medierna och dessa blandas med alla
andra föreställningar, känslor, normer, värderingar och erfarenheter vi har.
Oftast är dessa intryck viktigare än de vi får från medierna. Det är denna
smältdegel av våra samlade intryck som ökar eller minskar benägenheten att
handla på ett visst sätt. På detta indirekta och förstärkande sätt bidrar
medierna till ökad aggression hos vissa individer under vissa förutsättningar.
En annan typ av inflytande är att både fiktivt och
icke-fiktivt våld ger upphov till rädsla bland många barn och unga. Hos vissa
individer är det just rädslan, föreställningarna och upplevelsen av hot i
omgivningen som medievåldet bidragit till, som i krissituationer kan vändas
till destruktiv aggression.
Det finns också tecken på att medievåldet ger felaktiga
föreställningar om våldet i verkligheten. Vissa studier tyder t.ex. på att barn
i skolåldern, på grund av att de sett actionfilmer, tror att kroppar är
starkare än de faktiskt är, och att barnen inte kan förutse eller förstå hur
allvarliga konsekvenserna av sparkar och slag kan vara.
Forskning om våld i TV- och datorspel samt på Internet har
av förklarliga skäl inte funnits så länge. Det finns därför inte tillräckligt
många undersökningar för att det ska kunna dras några säkra slutsatser om
vilken påverkan de har. Ett antal experimentella studier har gjorts i syfte att
svara på frågan om våldsamma datorspel ökar aggressiviteten hos spelaren. Flera
av studierna har konstaterat ett samband mellan våldsamt spelinnehåll och
aggressivt beteende. Men oenigheten om giltigheten i dessa resultat är stor.
Många forskare hävdar att experimentella studier inte avspeglar den verklighet
i vilken barn och unga faktiskt använder datorspel.
Det finns alltså forskning som antyder ett förmodat samband
mellan att spela våldsamma dator- och TV-spel och efterföljande aggression hos
spelare, men några säkra slutsatser kan inte dras. Samtidigt finns det anledning
att anta att olika personer påverkas på olika sätt utifrån personlighet, kön,
social och etnisk tillhörighet, livssituation samt relationer till jämnåriga,
skola, familj och samhälle. Frågan om påverkan är därför mycket komplex.
TV-spelsvåld kan ha dåligt inflytande på vissa barn under
särskilda omständigheter. Däremot finns det ingen anledning att tro att sådant
våld har skadlig inverkan på majoriteten av dem som spelar sådana spel. Säkert
är i vart fall att våldet i dator- och TV-spel endast är en av flera
samverkande faktorer för ett ökat aggressivt beteende hos en spelare.
Det är svårt att ge ett entydigt svar på frågorna om och i
så fall hur medievåldet påverkar barn och unga. Medierna kan vara en faktor i
samspel med flera andra faktorer som kan bidra till att förklara visst våld i
samhället. Att våldet har konsekvenser för tittarnas upplevelser, tankar,
känslor, preferenser och referensramar är nog de flesta forskare överens om.
Det betyder inte att det behöver yttra sig i utagerande våld men det kan ändå vara
fråga om en stark och långvarig påverkan. Vissa forskare anser att det mot den
bakgrunden är viktigt att forskningen breddas och mer inriktar sig på mediernas
roll i barns socialisering och kulturella fostran än på kortvariga rena ”medieeffekter”.
Källor:
Petter Hegevall: ”Satan i gatan!!!” (Recension i Expressen
2013-09-17 av GTA V)
Ulla Carlsson ”Våld och pornografi i medierna” (2005)
Cecilia von Feilitzen ”Medievåldets påverkan. En kortfattad
forskningsöversikt” (2001)
Anton Lager o. Sven Bremberg ”Hälsoeffekter av tv- och
datorspelande” (Folkhälsoinstitutet R 2005:18).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar