Heteronormen - ett problem?

I Aftonbladet skriver Tiina Rosenberg den 27 juli om "Pride och den heterosexuella hegemonins makt". Stockholm Pride har nämligen detta år valt "heteronormen" som tema. Tiina Rosenberg menar att det är ett problem med "heterosexualitet som naturgiven och självklar". Man tar sig för pannan! Heteronormen är enligt Rosenberg en form av social och kulturell dominans som begränsar alla. Svansföringen hos Tiina Rosenberg och HBT-kamarillan är fortsatt hög. Är det homonormen som ska var riktmärke?

Nya Wermlandstidningens ledare idag den 28 juli är intressant, eftersom den problematiserar hela Pride-fenomenet. Ett citat: "I själva verket är Pride ett maxat sexualiseringsjippo, där tre sociala minoritetsgrupper missbrukas som slagträ mot den borgerliga moralen, de traditionella familjevärderingarna och tvåsamhetsidealet. Syftet är att driva på sexualiseringen av det offentliga rummet och politiseringen av det allra innersta av privatlivets helgd, nämligen sexualiteten".

Kära nån - vad är det för fel med att vara en vanlig heterosexuell Medelsvensson med hustru, barn, villa och grillkväll på fredag? Är detta ett hot mot kulturkamarillans värdenihilism?

En viktig observation är att familjeformen "partnerskap" knappast har blivit ett massfenomen. Endast en halv procent av alla nya äktenskap sedan 1995 har varit mellan personer av samma kön. År 1995 introducerades partnerskapslagen i Sverige. Tio år senare, år 2005, levde bara drygt 3 300 män och kvinnor i registrerade partnerskap. För partnerskap i allmänhet är dessutom skilsmässoriskerna högre än för heterosexuella äktenskap. Förra året ingicks närmare 48 000 äktenskap.

Kristdemokrater skiljer på tro och politik

Den kristdemokratiska rörelsen har lärt den historiska läxan om hur illa det går när tro och politik blandas samman. I den kristdemokratiska rörelsen har därför partiet överlåtit uppdraget att hjälpa till att mobilisera folk till förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan till ett fristående förbund, "Kristdemokrater i Svenska kyrkan" med förkortningen (KR) eller (.kr).

Partiet backar upp det fristående förbundets krav på ett nytt valsystem med renodlade personval. Det krävs en politisk majoritet i Kyrkomötet för att införa ett nytt valsystem. Den nuvarande majoriteten i Kyrkomötet med socialdemokrater, centern och moderaterna i spetsen vill inte släppa kontrollen över Svenska kyrkan.

Jag kandiderar till kyrkomötet som 1:a namn i Uppsala stifts valkrets och till stiftsfullmäktige som 1:a namn i Södra Hälsinglands valkrets. Den 20 september hoppas jag på att alla kristdemokrater går och röstar!

Dödsstraff avhumaniserar staten

Sverige har som EU:s ordförandeland gjort ett kritiskt uttalande gällande avrättningen av Marvallous Keene i Ohio, USA. Att just Keene uppmärksammas beror inte på några särskilda omständigheter i fallet utan på att han är den tusende som avrättats med giftinjektion i USA sedan högsta domstolen 1976 efter några års moratorium åter gav klartecken för verkställande av dödsstraff.

DN tar upp uttalandet på ledarplats den 23 juli. "Det måste finnas gränser för vad stater tillåts göra mot enskilda människor", skriver DN. Jag är av precis samma åsikt.

Dödsstraff är en form av överlagt, planerat mord och djupt inhumant. Staten bestraffar överlagt mord med "lagens strängaste straff", vilket i vårt land och de flesta andra länder innebär livstids fängelse. Varför ska då staten själv ägna sig åt att avrätta (mörda) människor? Det finns en djup inkonsekvens i detta.

Det är skamligt att USA vill spela i samma division som Kina, Iran, Nordkorea m fl när det gäller dödsstraffet. Kan Obama påverka?

Vi är på marsch mot 15 procent!

KD får 6,1 procent i senaste väljarbarometern från SKOP. Resultatet publicerades i DN den 20 juli. Inom vardera blocket är det de två största partierna som backar; Moderaterna tappar 4,1 procentenheter till 27,5 procent och Socialdemokraterna 1,5 procentenheter till 31,9 procent.

I vanlig ordning väldigt få kommentarer i riksmedia när KD går framåt och nu passerat Centern som får 4,5 procent. Jag har tidigare prisat Göran Hägglund för hans tal på Rikstinget och i Almedalen, och jag konstaterar nu att det ger effekt. Mindre av förbud, mer av det personliga ansvaret. Det enkla goda livet, människovärdets okränkbarhet, de små gemenskapernas trygghet, familjen, släkten, barnen och barnbarnen, fysisk fostran, de ungas gemenskap, ordning och reda, kunskap i en skola nära dig, en välkomnande folkkyrka för såväl troende som icke-troende, integration, ett starkt, svenskt alliansfritt försvar, en polismakt som skyddar och fungerar även på det lokala planet, en värdegrundsbaserad äldrevård.

Vi är på marsch mot 15 procent!

KD går framåt i SKOP-mätning

KD får 6,1 procent i senaste SKOP-mätningen. Resultatet publicerades i DN

Myrarnas röda guld...

Jag plockade hjortron i förmiddags. Tungt att gå, vattensjuka myrmarker, stövlarna sjunker ned för varje steg man tar. Tjugo meter extra att gå för varje lysande gulrött hjortron. Myggen surrar, solen steker från molnfri himmel över Medelpad.

Myren, som en gång var en liten sjö eller tjärn, omvandlas långsamt till skogsmark igen. Det är härlig motion för rygg och ben. Undras om här finns björn? Eller varg? Nej, inte ett liv, bara ett hundskall i fjärran.

Det är härligt att leva. Jag vill tacka livet...

"Jerfsölif" på Hälsinglands Träteater

Igår besökte jag "Jerfsölif" på trevliga Hälsinglands Träteater i Järvsö. Det blev en blandad upplevelse. Första halvtimmen var i stort sett obegriplig, sedan bättrade det sig något. Bra skådespelarinsatser av Cecilia Milocco, som Anna Jonsdotter (Cecilia har jag sett flera gånger i framträdande roller på Västanå Teater i Sunne), och Andreas Liljeholm, som landsfiskal Köhler.

Men jag håller ändå med Po Tidholm i hans recension av pjäsen: "Men det som utspelar sig på scenen är bara obegripligt. På alla sätt obegripligt. Inte ens om man mycket generöst betraktar mordhistorien som något slags utgångspunkt blir pjäsen begriplig. Här hänger nämligen ingenting ihop".

Det är synd. Det här kunde annars ha blivit en mycket minnesvärd afton.

Göran Hägglunds credo...

Vi befriar Sverige. Steg för steg.

Vi är på väg ut ur den rödgröna snårskogen. Vi hugger oss ut. För vi ska till det fria, vackra Sverige vi vill ha. Vi ska ta oss ut till ängarna, och förstås, till vattnet.
Vi hugger oss till friheten, till glädjen och gemenskapen.
Vi ska till ett bättre Sverige. Vi ska till det Sverige där arbetsamhet lönar sig mer.
Där alla ska kunna spara till ett hus. Där de gamla respekteras.
Där polisen finns på gatorna och dottern går säker om natten. Där läraren är auktoritet i klassrummet och sonens skola är rofylld.
Där den psykiskt sköre upplever trygghet och omsorg.
Där alla som kan arbeta har ett jobb att gå till.

Vi ska till det Sverige där man är hederlig. Där skatterna är rättvisa och fifflandet är borta.
Där man kan lita på varandra. Till det Sverige där byråkratin är ett minimum och det inte finns några åsiktskontrollanter.
Ett Sverige där medborgaren reser sig som medborgare.

Ut till ängarna, till vattnet. Det är det Sverige där vi är fria tillsammans och ser nästa dag an med glädje.

2004 bildades en allians för att ta oss alla dit. Vi har långt kvar, det vet vi.
Det är inte någon liten skog vi ska ta oss ur. Men svenska folket beslöt en gång för tre år sedan att börja den färden, och jag vet att vi kommer att fortsätta den tillsammans!

Detta är vår partiledares slutord i det stora Almedalstalet... nu kör vi så det ryker!

Världstenoren Peter Lindroos

Jag besökte i går den årliga konserten i Woxna kyrka i Hälsingland. Konserterna arrangeras av Jussi Björling Sällskapet, som bildades 1989. Detta år hedrades världstenoren Peter Lindroos minne, "Finlands Jussi Björling". Lindroos föddes i byn Pojo utanför Helsingfors den 26 februari 1944 och avled tragiskt i en bilolycka den 17 november 2003, där också hans 18 månaders son omkom.

Det var en fantastisk och minnesvärd konsert med Peters son Petri Lindroos, bassångare vid bl a La Scala i Milano, och hans sonson, Kristian Lindroos, mycket ung lovande tenor och antagen vid Sibeliusakademien i Helsingfors. Dessutom medverkade den unge danske tenoren David Danholt, hovsångerskan Margareta Hallin, som debuterade redan 1956 och som denna afton sjöng visor av Emil Hagström, samt violinisten och sångsolisten Sofia Lindroos.

Jag försökte via nätets musikbutiker fåt tag på Peter Lindroos CD med inspelningar från 1981 till 1994, men det verkar omöjligt. Lyssna till Peters tolkning av "Sången till livet" ur Tosca - den är helt fantastisk (klicka på rubriken till detta inlägg)!